När ettan är för dyr tar jag tvåan. Och trean.

sassicaia3.jpg

En Sassicaia passerar glatt 1000-kronorsgränsen och hör inte till min vardagsnjutning.

Men från decembersläppet plockade jag till mig Tenuta San Guidos andravin Guidalberto och instegsetikett Le Difese.

En kul kombo att jämföra utan att behöva ta hyptotekslåns.

Guidalberto 2013 är gjord på Cabernet Sauvigno och Merlot (60/40). En mycket bra upplaga med sammetslena tanniner, massor av mörka bär och ceder och vanilj från de 15 månaderna på ekfat (huvudsakligen franska). Lång, fin eftersmak med jord och tryffel. Kommer att nå sin verkliga peak om tre-fyra år.

Le Difese 2013 bygger på Cabernet Sauvignon och Toscanas husdruva Sangiovese (70/30). Den är lite enklare och fruktigare med doft av mörka bär, mockajacka och piptobak och med blåbär, plommon, choklad och kaffe i smakpaletten. Lagringen är gjord på fat som använts för de finare vinerna.

För 159 kronor är Le Difese definitivt ett prisvärt fynd. Men det är inget snack om att 295 kronor för Guidalberto är en större upplevelse och ett vin med en ljusare framtid framför sig. Dessutom är den ett bättre exempel på den Super Tuscany-idé som Mario Incisa della Rocchetta lanserade efter kriget och som exploderade i den internationella vinvärlden på 70-talet. Franska druvor i italiensk lerjord utanför Bolgheri är en höjdare. Lite Allier-, Nevers- eller Troncais-fat på det så blir jag oftast väldigt glad och belåten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s