Vin på liv och död.

ebony and ivory (1)Jag minns inte hur min kompis hittade vingården Borie la Vitarèle, men när vi var i Languedoc för några år sen fick han för sig att vi skulle hälsa på Jean-François and Cathy Izarn i St Chinian och provsmaka lite viner.

Vägen dit blev vinglig på grund av dålig kartläsning och ännu sämre skyltning. Till slut kom vi i alla fall fram till den lilla rustika gården som paret tog över 1998 och där man producerar biodynamiskt vin på 15 hektar med kalkjord (Schiste), kalksten (Terre Blanches) och lerigt fossilt grus från en uråldrig uttorkad flodbädd (Les Crés).

Jean-François visade sig vara en kort och kompakt man som entusiastiskt berättade om sin filosofi och sin terroir när han hällde upp i provningsglasen. Men väggar och golvytor runt matsalsbordet var täcka av hans  färggranna målningar, han var en duktig utbildad kock som regelbundet serverade mat på gården och han visade oss stolt till växthuset där han klippte och formade vackra bonsaiträd. En renässansmänniska helt enkelt. Fylld av energi, fantasi och en konstnärlig ådra mitt i allt det grova odlingsarbetet.

Glömmer heller aldrig den ståtliga gamla herrgårdsliknande byggnad på tomten som visade sig vara något av en tvådimensionell fasad. Imponerande front – men från sidan såg man att djupet var max tre meter…Jean-Francois planerade att renovera, men visste samtidigt inte vad kan skulle använda den långsmala huskroppen till.

Så det blev en chock när jag för något år sen hörde att han tragiskt nog förolyckats. Han jobbad med sin traktor i en brant slänt, välte och klämdes ihjäl. Cathy Izarn driver nu Borie la Vitarèle vidare i hans anda och med mycket stöd av grannar och vänner. Vinproduktionen fortsätter därför utanför byn Causses-et-Veyran, i den kuperade terrängen inte långt från Orb-floden. Som om inget har hänt.

Beställde en låda Vitarèle från en handlare i St Chinian i våras och fick den av närmast outgrundliga skäl rakt in på Hemköp i Mölndal (nästa gång kom inte lådan ens ur Languedoc…). Det är därför med andakt jag kan öppna en Terres Blanche från 2013, Jean-Francois sista årgång och känna mörka frukter, kakao, plommon och den sydfranska mixen av sol, örter och tanniner från mourvèdre, syrah och grenache.

Respektfullt höjer jag glaset mot taket.

À votre santé, Monsieur Izarn. Repose en paix. Vila i frid.

IMG_0172

PS. Här är SVT:s Johan von Sydow rörliga bilder från ett besök gården.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s