”Sideways-effekten” – sann eller falsk?

Sideways

Har just börjat njuta av TV-serien ”Billions” på HBO. Damian Lewis (Brody från ”Homeland”) spelar en kaxig finanskung och Paul Giamatti en statsåklagare som ska försöka sätta dit honom för falskspel på börsen.

Och när jag såg Giamattis runda och glosögda figur kom jag att tänka på ”Sideways” – filmen som sägs ha dödat Merlot i USA. Ja, ni vet hans rollfigur Miles, en deppig vinsnobb på resa bland Kaliforniens avsmakningsstationer, spydde ju föraktfull galla över druvan:

Jack: If they want to drink Merlot, we’re drinking Merlot.

Miles Raymond: No, if anyone orders Merlot, I’m leaving. I am NOT drinking any fucking Merlot!

Istället höll han långa kärleksfulla föreläsningar för sin kompis om Pinot Noirs överlägsenhet: ”Only somebody who really takes the time to understand Pinot’s potential can then coax it into its fullest expression. Then, I mean, oh its flavors, they’re just the most haunting and brilliant and thrilling and subtle and… ancient on the planet.”

”Sideways” blev en oväntad biosuccé och Giamattis merlotdissande en snackis. Faktum är att det varit en allmän sanning i branschen att Alexander Paynes film knäckte Merlot rent kommersiellt. Under min sommelierutbildning nämndes ”Sideways-effekten” åtskilliga gånger, inklusive skräckskildringar av hur tusentals merlotstockar slets ur myllan för att ingen konsument längre ville ertappas med ett glas Me***t i handen.

Så igår kom jag för mig att kolla efter fakta. Och jag fann en objektiv sanning – framforskad på Sonoma State Universitys ekonomifakultet. Med hjälp av statistik och data (från fem år före och efter ”Sideways” uppdykande) analyserades pris, produktion och försäljning av olika vintyper i USA och resultatet kan sammanfattas i två korta konstateranden:

  • Merlot började tappa cirka 1.5 procent per år redan 1999 – och den utvecklingen fortsatte i samma makliga takt även efter filmen. Någon sidewayseffekt är inte synlig. Och Merlot är trots nedgången fortfarande en av de populäraste druvorna i Staterna.
  • Pinot Noir fick däremot bra reklam av filmen! Månaderna efteråt ökade konsumtionen med 16 procent och druvan är de senaste årens stora framgång – även om det förmodligen med tiden orsakades av helt andra skäl än Miles lobbying. Den blev snabbt hipp på egna ben helt enkelt, trots ett ständigt stigande pris.

Så nu glömmer vi myten om att en independentrulle, om än ovanligt framgångsrik, skulle ha fått gråtande odlare att gräva upp stockar av en viss typ. Fick filmen någon effekt hos vinkonsumenterna så var den snarare positiv – för Pinot.

Och regissör Paynes favoritdruva? Merlot.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s