You had me at Priorat.

img_0764Ahhhh…Priorat. Älskade vinregion. År 2009 den andra DOCa-klassade spanska vinregionen efter Rioja.

En spännande historia det här. Redan under sent 1100-tal odlade kartusiska munkar från Sankt Bruno-ordern vin på fälten runt byarna i den kuperade katalanska terrängen och klostrets boss (Prior) styrde bönderna som en furste. Vinlusen knäckte odlingarna mot slutet av 1800-talet och det mesta växte igen. Det började inte odlas igen förrän på 50-taklet, på 70-talet dök det upp ett antal yngre entusiaster – med Clos Mogadors René Barbier III i spetsen – och på 90-talet var allt moget för Robert Parker-hausse och rejäla prishöjningar. Jordmånen är väldigt speciell och består av en rödsvart, mager skifferjord med ett högt mineralinnehåll som kallas för Licorella.

fullsizerender

Vi tog bilen upp till den lilla vinbyn Gratallops från kuststaden Cambrils. En rejäl guidning och provning på Clos Mogador var inbokad men en snyftande guide ringde och anmälde dramatiskt förhinder och vi fick tänka om.

Fast det blev minst lika bra. Efter ett telefonsamtal till Cellers Cartoixa – som hade fullt upp med skörden – styrde vi på deras inrådan norrut mot den lilla byn Escaladei där Priorats vagga ligger. På det minimala torget tronar Scala Deis gamla klosterbyggnad som under 1800-talet togs över en barcelonafamilj under den pågående nationella kampanjen för att sno land och byggnader ur kyrkans grepp.

img_9541

Scala Dei (Guds trappa) är den enda vinproducent i Priorat som uteslutande använder druvor från egna odlingar. Garnacha är dessutom en älskad huvuddruva, till skillnad från den annars påtagligt närvarande Cariñenan. Läget och klimatet ger också ovanligt friska viner för att vara Priorat.

I dunklet mellan de en meter tjocka stenväggarna i den dunkla huvudsalen testade vi fem olika produkter – bland annat en ung alkoholstark Cartoixa med massor av körsbär, viol, plommon och mineraltoner som kommer att vara knäckande bra om 5-6 år. Ja, med tanke på den -74:a som vår testledare stolt lät oss smeka är toppen nog inte nådd förrän om 15-20 år. Vi njöt även av en vit Garnacha på magnumbutelj från 2011 som vinmakaren Ricard Rofes gjorde som en spontan engångsprodukt och som det bara fanns 20 exemplar kvar av.

En lunch på det lilla soliga torget utanför och lite spontaninköp i en vinbutik senare bar det av till beachen i Cambrils igen.

Men vi kommer tillbaka till Priorat. Garanterat. Det är en fascinerande och dramatisk natur att utforska med mestadels fenomenala viner.

FullSizeRender.jpg

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s